Ni som hängt med här på bloggen vet att jag för ett tag sen till slut fick nog av att vara "hemmets projektledare". Nu har det gått en vecka sen vi hade vårt familjemöte där jag införde lite förändringar. Vad var det vi bestämde och hur har det gått?
En av förändringarna för barnen gällde deras vecko/månadspeng. Vi kör nu med "grundlön med möjlighet till stora bonusar" :-) Det går ut på att de numera får hälften så mycket pengar som de är vana vid. Resten har de möjlighet att tjäna ihop. Vad de ska göra för att lyckas med det är lite olika.
I J1:s fall handlar det om att gå och lägga sig utan att "gråt och tandagnissel", vilket har varit ett stort problem. I stort sett varje kväll har slutat med bråk, trots att han vet vilken tid som gäller. Det är påfrestande och jobbigt för alla. Man är så trött på kvällarna ändå, och efter hans uppträdande så var man helt slut, så för min del var det något som var viktigt att ta tag i.
J1 får sätta ett kryss varje dag han lyckas (söndag till torsdag kväll, när han ska upp till skolan nästa dag). Den här veckan fick han ihop 4 av 5 kryss. En klar förbättring!
Den största förändringen gäller dock arbetsfördelningen mellan C och mig. Numera har vi delat upp barnen!:-o
Jo, det är faktiskt sant. Det låter kanske drastiskt, men det där med att hjälpas åt har inte fungerat här. Det slutar ändå med att en och samma person får ansvar för allt. Visserligen får hon hjälp om hon säger till, men saken är den att hon inte vill säga till! För hon vill inte vara den som tänker på allt först.
Nu har jag ansvar för J1 och C ansvar för A och J2 (han har lite att ta igen!). Det gäller allt från tandläkarbesök, utvecklingssamtal, vinterkläder, nya skor, lappar till skolan, picnic, skridskorna i förrådet, köpa presenter till kalas, friluftsdagar och - ja, jag tror ni vet vad jag menar.
Det är en omställning för oss båda. Utmaningen för mig är att inte fylla i den där lappen på dagis som hängt på J2:s plats en vecka, utan bara låta den vara. För det är inte min uppgift. Ska C ha en chans att lära sig se den, måste jag låta den vara! Det viktigaste är förstås att det inte blir ett stressmoment för mig att se den där, utan att jag kan koppla bort det och veta att det är inte min sak att be om ursäkt för att den är sent inlämnad.
Eller hörselkontrollen för J2 som missats en gång och ev. kommer missas denna vecka igen. Men det spelar ingen roll. Hon dör inte av det och den här gången kommer det inte innebära massa extrajobb för mig i form av att passa telefontider för att boka ny tid som det ska påminnas om osv. Jag kan koppla bort det där helt. Nån annan har ansvaret för det.
De saker som absolut inte får missas tar jag själv hand om, för det är mindre stressande än att behöva tjata på nån annan och sen kontrollera att det verkligen blir gjort. Där gäller det för mig att lära mig att prioritera. För det är faktiskt inte så många saker som är
livsviktigt att det görs på exakt rätt sätt eller i rätt tid. Men de som är det tar jag hand om, så slipper jag oroa mig!
Jag ser det hela som ett stort experiment:-) Efter bara en vecka är det alldeles för tidigt att säga om det kommer fungera. Men jag känner mig redan lien lugnare och mindre stressad, så jag hoppas mycket på det här!
Skulle vara roligt och intressant och höra hur ni gör hemma hos er, för jag har förstått att jag inte är ensam om detta problem...
Kram
