Jag tyckte det var jätteroligt, vilket förvånade mig mycket, eftersom jag inte alls är särskilt pysslig av mig. Tvärtom brukar jag tappa tålamodet direkt när det är massa "småpill" och det krävs lite teknik. Men av någon konstig anledning gick det där med smycken väldigt bra.
Nu när J2 ska sluta på dagis och börja skolan ville vi ge hennes "fröknar" (som för övrigt är världens bästa och som vi kommer sakna otroligt mycket!) en liten present, så jag bestämde mig för att göra armband till dem.
Hmm... det var inte så enkelt som jag kom ihåg det... Jag höll på att bli galen på alla små pärlor och smyckesdelar som skulle sättas ihop! Hade jag verkligen klarat av det här förut!?
Men till slut kom det tillbaka, jag fick in tekniken igen och kom ihåg varför det jag faktiskt tyckte det var kul att göra smycken :)
Istället för att slå in presenterna som ett vanligt paket använde vi oss av de här små söta påsarna köpta på Panduro och så märkte vi dem med en vanlig gammal hederlig Dymo.
Vill ni se fler av de smycken jag gjort förut finns de HÄR.
Kram