25 oktober 2010

FAMILJEMÖTE

Ni som hängt med här på bloggen vet att jag för ett tag sen till slut fick nog av att vara "hemmets projektledare". Nu har det gått en vecka sen vi hade vårt familjemöte där jag införde lite förändringar. Vad var det vi bestämde och hur har det gått?




En av förändringarna för barnen gällde deras vecko/månadspeng. Vi kör nu med "grundlön med möjlighet till stora bonusar" :-) Det går ut på att de numera får hälften så mycket pengar som de är vana vid. Resten har de möjlighet att tjäna ihop. Vad de ska göra för att lyckas med det är lite olika.
I J1:s fall handlar det om att gå och lägga sig utan att "gråt och tandagnissel", vilket har varit ett stort problem. I stort sett varje kväll har slutat med bråk, trots att han vet vilken tid som gäller. Det är påfrestande och jobbigt för alla. Man är så trött på kvällarna ändå, och efter hans uppträdande så var man helt slut, så för min del var det något som var viktigt att ta tag i.
J1 får sätta ett kryss varje dag han lyckas (söndag till torsdag kväll, när han ska upp till skolan nästa dag). Den här veckan fick han ihop 4 av 5 kryss. En klar förbättring!





Den största förändringen gäller dock arbetsfördelningen mellan C och mig. Numera har vi delat upp barnen!:-o
Jo, det är faktiskt sant. Det låter kanske drastiskt, men det där med att hjälpas åt har inte fungerat här. Det slutar ändå med att en och samma person får ansvar för allt. Visserligen får hon hjälp om hon säger till, men saken är den att hon inte vill säga till! För hon vill inte vara den som tänker på allt först.
Nu har jag ansvar för J1 och C ansvar för A och J2 (han har lite att ta igen!). Det gäller allt från tandläkarbesök, utvecklingssamtal, vinterkläder, nya skor, lappar till skolan, picnic, skridskorna i förrådet, köpa presenter till kalas, friluftsdagar och - ja, jag tror ni vet vad jag menar.





Det är en omställning för oss båda. Utmaningen för mig är att inte fylla i den där lappen på dagis som hängt på J2:s plats en vecka, utan bara låta den vara. För det är inte min uppgift. Ska C ha en chans att lära sig se den, måste jag låta den vara! Det viktigaste är förstås att det inte blir ett stressmoment för mig att se den där, utan att jag kan koppla bort det och veta att det är inte min sak att be om ursäkt för att den är sent inlämnad.

Eller hörselkontrollen för J2 som missats en gång och ev. kommer missas denna vecka igen. Men det spelar ingen roll. Hon dör inte av det och den här gången kommer det inte innebära massa extrajobb för mig i form av att passa telefontider för att boka ny tid som det ska påminnas om osv. Jag kan koppla bort det där helt. Nån annan har ansvaret för det.





De saker som absolut inte får missas tar jag själv hand om, för det är mindre stressande än att behöva tjata på nån annan och sen kontrollera att det verkligen blir gjort. Där gäller det för mig att lära mig att prioritera. För det är faktiskt inte så många saker som är livsviktigt att det görs på exakt rätt sätt eller i rätt tid. Men de som är det tar jag hand om, så slipper jag oroa mig!

Jag ser det hela som ett stort experiment:-) Efter bara en vecka är det alldeles för tidigt att säga om det kommer fungera. Men jag känner mig redan lien lugnare och mindre stressad, så jag hoppas mycket på det här!

Skulle vara roligt och intressant och höra hur ni gör hemma hos er, för jag har förstått att jag inte är ensam om detta problem...



Kram

13 kommentarer:

  1. Jag är imponerad över din styrka och jag hoppas verkligen att detta blir en vändpunkt för er. Utan att veta så mkt om er familj så känns det som en sund uppdelning.

    Hur vi har det hos oss? Ja, jag är väl i mångt och mkt vår projektledare. Men eftersom jag inte jobbar heltid så känner jag att jag har mer tid än min man till att handla mat, packa gympapåsar och gå till tandläkaren med barnen. Hade jag däremot jobbat heltid hade det varit en annan femma! Nu kan jag liksom ta det där projektarbetet eftersom det är en deal... Vi hade städhjälp en period då jag kände att det blev ett stressmoment men just nu har vi inte det pga att vi inte var nöjda med firman.

    Så rent krasst så är jag gärna "hemmafru" så länge det innebär att jag bara behöver jobba ca 3 dagar i v.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja jag är ju mammaledig, så jag är definitivt projektledaren hemma. Vi får se hur det i framtiden....suck...

    Stå på, du är duktig. :D

    Kram
    Emma

    SvaraRadera
  3. Det är inte lätt att få ihop familj, jobb och egentid.
    Eftersom jag är hemma så blir det naturligt att jag gör det mesta. Men jag känner att lämningen på morgonen har varit jobbigt och får hjälp 2-3 gånger i veckan. Tvätten delar vi nästan jag gör nog bara 1/4.
    Kanske behöver mellisen lite egentid innan läggningen det har funkat för vår strulpelle. Han har nu mera en halvtimme ensamtid med någon av oss sedan bok och prat om hur dagen varit innan vi säger godnatt och viker tvätt. Det har funkat jättebra och det har nu gått ett halvår.

    Hoppas att det nya gör att du känner dig mindre stressad och att veckan börjar bra.

    Kram Mia

    SvaraRadera
  4. Ensamen är du inte!

    Jag kan skriva under på allt du skriver. Utom stycket med en son som stökar vid läggning. Min yngsta är fantastiskt duktig.

    Jag har precis som du samlat ihop de mina. Nu har
    de äldsta barnen en varsin städdag med varsitt område. Min sambo har fått ett område han också. Vidare måste han precis som din man lyfta blicken och hjälpa till när så behövs.

    Låt oss hålla tummarna på att detta faller väl ut. faller väl ut för oss båda.

    Styrkekram till dig via cyberrymden.

    SvaraRadera
  5. jag hoppas verkligen att ni lyckas, nilla! själv har jag alltid velat ha full koll, så det skulle inte ha funkat hos oss. å andra sidan är det inte många år som jag jobbat utanför hemmet, så det har fallit sig naturligt att jag är den som vet vem, vad eller vilka ska vara var, göra vad med vem o.s.v.
    tummen upp för att ni försöker!
    kram
    ingela

    SvaraRadera
  6. Heja dig! Vilket bra initiativ!

    Här hemma delar vi på mycket men det är ju jag som tänker på och kommer ihåg allt!

    Min man lagar mat och lägger oftast barnen (två stycken). Sen blir det ju han som pysslar med hus och bilar mest. Jag städar, tvättar, handlar, packar väskor, ringer samtal, köper presenter, sorterar och allt annat som behöver göras. Som du säger: Jag tänker på allt allt allt först och får hjälp om jag säger till, men man vill inte alltid säga till.

    Problemet är att jag har lite svårt att släppa så jag får nog skylla mig själv lite. Jag VILL lägga fram barnens kläder så att de matchar och är mjuka och sköna för dagis osv. Men det är ju faktiskt inget livsviktigt!

    Att barnen får jobba för sin månadspeng tycker jag bara är bra! Mina barn är så små än men jag har funderat på något belöningssystem för min snart femåriga son i vissa sítuationer. Det kan vara om han gör det eller det så kan han få göra något roligt, gå på fik/badhus mm.

    Jag håller tummarna för att ditt experiment lyckas! Bra att du tänker på dig själv! Det är inte meningen att vi unga kvinnor skall må dåligt och vara så stressade som vi är. Vi måste sänka våra krav, men det är lättare sagt än gjort!

    Kram till dig! /Lisa

    SvaraRadera
  7. Jag som inte själv har barn, kan nog inte tänka mig alla stressmoment som kan uppstå. Men jag tycker att du verkar så duktig som ser problemen i tid och tar tag i dem! Jag hoppas verkligen att era förändringar kommer att göra situationen lättare.

    Stor kram!!
    Marie

    SvaraRadera
  8. Hej vännen!

    Du är en sådan klok kvinna!!!! Hoppas att detta kommer att fungera för er - jag tycker det låter toppenbra.

    Vi har ju en annorlunda familjesituation eftersom vi har två barn var så blir det liksom naturligt att man tar hand om sina egna när de är hemma. Samtidigt tar då den andre över mat, städ, tvätt mm som inte har barn hemma. Så OTROLIGT viktigt att inte bara en känner ansvar. Även om jag också känner mej som "projektledare" men det kanske måste vara så?

    Tror att det här med ert bonus system till barnen är kanon - det tänker jag också pröva!

    Lycka till Nilla - stor kram!

    SvaraRadera
  9. Hoppas verkligen att detta ska fungera för er, för din skull om inte annat!:)
    Här får sonen månadspeng, men utifrån vissa regler som han själv varit med att skriva upp. Följs inte reglerna, så drar vi pengar. Kanske skulle pröva er modell på dottern. Hon skulle inte få ett öre om hon hade samma system som sonen!:)
    Känner igen det där med gnäll och skrik på kvällarna. Kan det vara så att det hör till 8-åringar?!?;)
    Här delar vi också upp barnen, men inte när det gäller allt. Maken sköter oftast klädinköp till sonen och jag sköter till dottern. Maken har ett jobb som det är lättare att gå ifrån och han är även ledig mitt i veckan, så därför tar han ofta tandläkarbesök o likn. Fast alla dessa lappar och att komma ihåg saker till skolan, det sköter jag.
    Kram

    SvaraRadera
  10. Hej! Vilken underbar bild du fixat här senast! Precis min stil. Jag måste också börja lära mig lite att fixa o trixa med bilder :) Verkar som ert "experiment" har börjat bra! Lycka till med fortsättningen! Kram

    SvaraRadera
  11. Härligt det låter, nu när jag arbetar 8-17 delar vi på det, det skulle aldrig funka om jag skulle göra allt som det varit tidigare och göra som du be om man behöver hjälp, för så har det varit här också, nu hämtar min F alltid den lille så är det ngn lapp som blir hängande så får F ta det, så jäkla skönt är det.

    Vad fint ni får det hemma, härligt med kamin, vi väntar på vår...
    Kramen
    Ulrika

    SvaraRadera
  12. Bra jobbat Nilla! Håll ut bara...

    Kramis Lisa

    SvaraRadera
  13. Vi delade upp att en ansvarar för tvätten och en för disken såå skönat att släppa det ena o bara ansvara för det andra!

    SvaraRadera

TACK för att du tar dig tid att lämna en hälsning!