Läste just en artikel i Aftonbladet, som handlar om att vara snabbt tillbaka på jobbet efter att ha fött barn. Vi pratar tidsperspektivet 7 timmar, så där...
Du kan läsa artikeln HÄR.
Till denna männsiska vill jag bara säga:
- HUR viktig tror du att du är!? De klarar sig nog utan dig åtminstnne nån vecka
- Om jobbet är så viktigt för dig, VARFÖR vill du då ha barn
- Hur kan du INTE prioritera att vara tillsammans med ditt nyfödda barn åtminstonne hennes första levnadsdagar.
Jag lägger inga helst värderingar i detta inlägg angående att kunna kombinera både barn och karriär osv. Och visst vet jag att alla inte har det lika bra som oss här i Sverige med lång föräldraledighet. Men det här tyckte jag var helt idiotiskt!
Hur skulle ni resonera om ni fick barn?
Kram från Pernilla som nog måste gå ut och lugna ner sig med lite shopping!:o
Men så tragiskt. Känns ju inte som att hon uppskattar sitt nyfödda barn nåt vidare om man drar på jobbet 7 timmar senare, visserligen med barnet men som trebarnsmamma bör man väl uppskatta den kvalitetstid man får med barnet när man är hemma? Och så jobba hon på en skola? Förstå vilken gigantisk smitthärd för ett barn på timmar utan något som helst immunförsvar!
SvaraRaderaJag håller med dig om citronpajen, den är ljuvlig!
Klarar inte ens av att läsa. Börjar få småångest över att gå tillbaka till jobbet på 100% efter ett år. Jag står inte ut med tanken att inte ha fått vara med när han kröp första gången, log, stod eller bara inte ha fått vara nära honom helt utan krav från oväsentligheter. Att välja bort allt det är för mig otänkbart. Men det är jag det... (Och nu är det dags för pappan i fråga att sköta all markservice, det skall bli lite lyxigt också, men det är ju en annan sak.)
SvaraRaderaJag blir också jätte upprörd när jag läser sådant där!
SvaraRaderaVåra barn är födda i november och sonen började på förskolan i augusti, 20 mån gammal och dottern började i maj, 18 mån gammal. Att dottern fick börja tidigare var ren taktik från vår sida, för att hon skulle få plats där sonen varit.
Jag hade gärna varit hemma längre om det hade gått, men tack vare att maken har ett jobb med oregelbundna tider så har våra barn inte varit mycket på förskolan överhuvudtaget.
Den där tiden kommer ju aldrig igen och jag kan känna lite sorg över de föräldrar på mitt jobb som lämnar sina barn 6.15-16.30 varje dag.
Kram
Håller med dig fullständigt!
SvaraRaderaLäste också reportaget och reagerade jag också. Hon verkar vara stolt över det dessutom... USCH!
Om man orkar ta sig hem från BB för att vila ut sig efter 7 timmar är väl jättebra, Mmen att gå tillbaks till jobbet????
Ett nyfött litet knyte behöver lugn och ro för att kunna knyta an till sin mamma. Att ränna med sitt nyfödda barn som är känslig för RS virus osv till en skola dessutom? Får man verkligen det?!
Minns när mina barn föddes då kunde jag knappt ta ögonen ifrån dem, allra minst fokusera på jobbet!!
Men jag ser inte konstigt till kvinnor som snabbt väljer att gå tillbaks till arbete och värnar om karriären och att familjen ska få det gott ställt sålänge om en närvarande pappa finns istället för barnet! Pappans föräldraroll är precis lika viktig, tyvärr är det ju så idag att många pappor är frånvarande i sina barns liv...
Blev visst ett litet debattinlägg ;)
Ha en fin kväll!
Kramar Linda
Har det inte att göra med kultur och så också?
SvaraRaderaVi är ju väldigt bortskämda i Skandinavien med att vi faktiskt kan vara hemma.
I många delar av världen så stannar allt annat upp i ens liv när man får barn. man är alltså bara (om man nu kan säga så) mamma och då har man inget val. Innan kunde du haft en karriär osv men så fort barnet kommer så är du körd.
Jobbade mot Sydkorea, tjejen där var hemma en dah och förlöste. Nästa dag var hon tillbaka igen...
Orkade inte ens läsa artikeln..för som du säger tror hon att hom är väldigt duktig då eller?? mest tragisk faktiskt.
SvaraRaderaMmmm nyfödda små gosiga bebisar..:-) Det kan man bli glad av istället..:-) Tänk om man bara kunde ha alldeles nya bebisar jämt..hihi..men det får väl till o räcka med tre då..